Over and Out

Den 9 oktober 2007 skrevs det första referatet här i bloggen. Då stod Nacka för motståndet och serien vi spelade i var då division 4 Stockholms innerstads utkanter fast i norrläge. Typ. Det har hänt en del sen dess. Nästa säsong spelar vi i Allsvenskan. Det kommer göras utan inblandning av Knorrtumme, men tiden som gått är ändå värd att summeras. Det är alltid trevligt att se tillbaka ibland för det har som sagt hänt en del grejer under årens lopp.

Första matchen var alltså i Nacka bollhall och det var en match som kan gå till historien som en av de mest målrika. Om jag inte minns fel så förlorade vi med 38-37 efter att Sexpacket i slutsekunderna missat ett friläge på världens minsta målvakt. Snuten fick ett rött kort efter ren och skär misshandel och anklagade efter matchen Marky Mark för att ha tjuvtränat eftersom han endast vägde 111 kg på den tiden. Slangen, han tyckte att vi hade problem i anfallsspelet trots de 37 gjorda målen.

Den säsongen, en förlust till trots, gick rätt bra ändå och vi tog steget upp till trean. Vi fick en träningstid i veckan. Närmare bestämt i Gubbängshallen. Snittet på träningarna var väl en sådär 5,3 och vi kunde, om vi hade tur, spela fotboll med innebandymål. Men trots sparsamt med träningstid gick vi upp det året också.

I säsongens sista match i trean så instiftades det ett pris som fick namnet Sandream-klass. Orsaken till det var allsmäktige själv, Mr Urban "Sasse "Sandström, som gjorde en sån hejdundrades insats att fem knorrar inte skulle kunna göra honom rättvisa. Åtta knorrar blev det till honom den gången och därefter har endast ett handfull spelare fått motta detta ärofulla pris för en speciellt extra god insats.

Vi drog till fjällen efter säsongen. Till Åre närmare bestämt. Roligt. Jättekul var det.

Under uppsnacket till kommande säsong var det ganska många namnkunniga i laget som hyste stora tvivel om vi verkligen skulle ta steget upp. En av dem var Snickarn som var mycket tveksam över om vi hade någonting där att göra. Idag vill han inget annat än att klättra högre och högre upp i seriesystemet.

Efter trean kom så tvåan och vilken klang och jubelföreställning det blev. Kvalspel mot Örebro och därefter Tyresö med en avgörande match i Nybodahallen som vi efter dramatik, vann.  

Vi drog till Spanien efter säsongen. Till Mallis närmare bestämt. Roligt. Jättekul var det.

Året därpå var det inte lika muntert och vi fick känna på hur det är att vara Silwing Troja för ett år. Vi blev sexa och det kunde man ju både ha och vara utan. Säger som min polare Berka och hans syn på kortspel:
"Jag torskar hellre sexhundra på en kväll än att jag går jämnt skägg".
Nu menar jag inte att jag hellre åker ur än att bli ett mittenlag , men satan så tråkigt det var att inte ha något att spela för när halva serien återstod.

Vi drog till Tyskland efter säsongen. Till Köln närmare bestämt. Roligt. Jättekul var det.

Inför denna säsong hade vi spetsat till det lite. Ute med ett par gamla stötar och in med några nya begåvningar. Det blev bra det också.
Mardrömsöppning av serien med stortorsk mot Eskil och en helvetesmatch mot Cyrus hemma och det var inte många som trodde på oss då. Efter jul däremot tog vi en skön serie av skalper och helt plötsligt stod vi där som tvåa i serien och ett  väntande kvalspel.

Dramatik i massor när vi mötte Heid. Torsk med ett borta och vinst med ett hemma och förlängning på det. Inte bra för ett sargat hjärta men ack så skönt när vi avgjorde till tonerna av Loreens Euphoria.

Ystad hemma väntade sen och efter segern där kändes det som vi endast hade en chans på oss. Vid torsk borta skulle även den tredje avgörande matchen spelas på bortaplan. Självklart blev det torsk och det var inte några vidare positiva tankegångar efter matchen. Nu skulle man behöva åka ner till Ystad igen helgen därpå.

Nästa helg kom och Norén-tankarna från förra veckan var som bortblåsta. Det var en stämning som var snudd på elektrisk. Det låg fan i luften att det var vår dag. Svängigare match får man leta efter. Vi var i ledningen, vi låg under, det var snudd på klart, de kom tillbaka, förbi och fram och all det där, men vi stretade emot. De sista tio minuterna av matchen, när det gällde som mest, spelade vi som i trans. Allt gick in framåt och målvakterna motade bort allt som kom emot dem. Tumba-Tarzan gör en japan efter utkast från målvakt, Russel Crowe kör tittfint-inspel sänt från ovan och Svarte-Petter fläskar dit några kantskott ur den högre skolan. Sexpacket, som 2007 sköt en mycket kortväxt pojke i bröstet, gick nu in och dominerade en match som gällde en allsvensk plats säsongen 2012-2013. Om GQ hade varit där och filmat det metrosexuella kramkalaset som uppstod efter slutsignalen hade vi alla legat jävligt pyrt till hos våra fruar.

Vi drog till Tyskland efter säsongen. Till Köln närmare bestämt. Roligt. Jättekul var det.

Det går om man vill. Och kan. Vi har både haft vilja och kunnade genom åren och dessutom har vi sett till att ha rätt skoj på vägen. Det har varit vårt recept på framgång hittills.  

Man nu är det nya tider och man ska inte hanka sig kvar i det förgångna allt för länge.
Nya förmågor ska in och gamla stötar ska ut. Det är sen gammalt.

Med dessa ord ber jag att få tacka för mig. Det har varit en ära.

Vid Commore 64:an
Knorrtumme