Varför ska vi ha så svårt med små, ettriga spelare som var o en är snabbare än våran snabbaste, Bäckahästen? Kan det vara för att vi är stora, lite tunga och inte fullt lika snabba i sidled längre? Ja, endast herren vet svaret på denna mycket filosofiska fråga.
Men handboll kan vi fortfarande spela och en härlig seger blev det med till slut med sex bollar. Det var en match som vi kontrollerade under ordnade former men motståndarna var som ett ihärdigt plåster på en sårskorpa och ville inte gärna släppa taget.
Kvällen började annars med en promenad där Svarte-Petter fick visa upp sina gamla hoods. Han fick berätta hur det var att växa upp på Tyresös solsida, där han citat: "var 15 år när jag förstod att alla människor inte växte upp i villor där barnflickor med stora SUV:s var ett nödvändigt element för en dräglig tillvaro". Lite speciell uppväxt förstås men så blev han ju lite speciell också, den gode Petter.
Väl till match och bollen gick fram och tillbaka som kulan på ett gammalt flipperspel. Ingen större ordning på grejorna och det var ett hafsigt spel överlag. Bra lägen skapades, men vi vill lite för mycket och lite för snabbt i förhållande till vårt kunnande. När vi väl drog ner temot för att sen accelerera hade vi inga som helst problem att göra rätt och därmed mål. Deras mittnia lyckades ett flertalet gånger lura bort oss med sin sävliga uppsyn. Hips vips så ökade han takten och försvann från treornas synfält. Han kunde göra egna mål och sätta sina medspelare i bra lägen vilket ändå får sägas vara ganska bra, men ändå nödvändiga egenskaper om man är tre äpplen hög och född någon gång på 90-talets mitt.
15 bollar bakåt i första halvlek gjorde ingen glad men 16 mål framåt var ok sett till spelet som definitivt hade förbättringspotential. Krympa ytorna för motståndarna var ledorden när vi gick in i andra, och vi fick direkt slag på dem. Tre snabba mål och om jag inte drömmer var det dessutom några kontringsmål involverade också.
O.D började sin halvlek strålande och de hade mycket svårt att göra mål på killen som är längre än de allra flesta. Försvaret var nu tätt som en vakumpackad julskinka vilket gav O.D en hel del ärliga skott att mota bort.
Framåt ångade vi på och gjorde mål men de var mycket ovilliga att släppa taget och kämpade på in i det sista. Det krävdes några utvisningar till vår fördel för att vi skulle kunna göra det avgörande rycket och sista tio var det inget snack. Vinst med sex och som sig bör ska några risas och rosas.
Knorrarna fördelas enligt följande:
@@@@@
Båven gör säsongens bästa mach och stänkte dit åtta kassar. Var den som gjorde skillnaden och var grym på alla tänkbara sätt. Ja, förutom försvaret då där han tillsammans med de flesta har så kallad förbättringspotential.
@@@@
En som var grym bakåt var däremot Hightower. Noll rätt framåt på tio minuter och beslutet var lätt. In och kötta bakåt var kontraordern. Och som han gjorde det. Nästan så Ryssen på etta-platsen bredvid blev lite tårögd. Säsongens bästa match också från Hightowers sida.
@@@
Redan nämnde O.D gör en helgjuten insats och bjuder dessutom på några riktiga publikräddningar. "Ögongodis" som Slangen brukar kalla det. Minus för att han ville kasta kontring på allt som rörde sig och däremed skrämde livet ur den redan hjärtsvaga ledarstaben.
@@
När det kommer till spelare som betyder det lilla extra för ett lag, som alltid ger benet, manar på och springer hemåt snabbare än uppåt - det finns inte så många kvar av denna (av)art i världen längre. Men vi har Rysssen. Det ska vi vara jävligt tacksamma för.
@
Sista knorren går till Kubanen. Det går lite väl snabbt ibland men när han bjuder på jämfotahopp från högernio och smeker iväg ett skott mot bortre krysset, kan man bara böja sig för artisteriet. Däremot har du lagt din sista straff för säsongen. Och för kommande säsonger.
Det blev inga knorrar kvar för Tumba-Tarzan den här gången. Det kanske har att göra med att han eventuellt får ett nytt alias här på bloggen, Mr Stödjeben. Jag ger dig en match till att åtgärda dina skottval.
Den tränas som vanligt ikväll tjugoetthundra i Eriksdalshallen. Väl mött!
