Vinst mot Silwing

Till skillnad mot förra matchen mot Tyrold där vi mötte spelare som var små, snabba och luriga, ställdes vi under lördagen mot ett lag vars kvaliteter är de tre adjektiven ovan - fast precis tvärtom.

Det passar oss betydligt bättre när motståndarna lagomt bra men ärliga. Och med ärliga menar jag att man vet exakt vad kommer möta. Lagomt bra spelare på varje plats, med lagomt bra skott som allt som oftast hamnar i det hörn vi vill att de ska komma i.

Förutom Mackan Berg som är kung, har de ett lag vars spelare är bra skolade men som inte har de extra spetskvaliteterna som gör skillnaden. Samtidigt har de ett grundspel som inte ändrats så mycket sedan Limahl härjade på Trackslistan. Blev dock förvånad att den gamla Tumba-kontringen inte fanns med i reportoaren längre. Det var annars än klassisk copy/paste från Luddes tid i Tumba som Silwing annamade under alldeles för många år. Kanske är det förnyelse på gång ändå.

Att vi var taggade inför avkast var nog lite av en underdrift. O.D skruvade upp banadaren och spelade "Let's get ready to rumble" på repeat ett dussintal gånger. Ett tag tappade S.O.S fokus på matchen och man kunde skönja några schyssta danssteg i omklädningsrummet. Dessa moves fick han däremot nytta av lite senare på kvällen men det är en helt annan historia.

Vi var hungriga på seger som sagt och det visade sig direkt på avkast. Helt enligt plan tog vi död på deras andrafas som är deras enda egentliga hot. Antar att Mackan Berg var småkrasslig eftersom han efter en kvart bara spelade framåt. Utan Mackan med i uppspelen var det deras attacker synnerligen lätta att avstyra.

Själva fick vi fart på grejerna när vi var disciplinerade. Vi lider ibland av Lucky Luke-syndromet, där vi tror att snabbast till avslut, vinner. Det är inte fullt så enkelt alla gånger och tyvärr tar vi en del dumma avslut.

Trots det tar vi kommandot med några måls förssprång som vi under matchens gång aldrig släpper. Kontrollerat vinner vi den här matchen och grunden denna gång var ett mycket stabilt målvakt och försvarsspel. Våra målvakter som broderligt alltid tar hand om varsin halvlek var rent ut sagt strålande denna afton. Micki gjorde det han är bäst på, dvs kom i fart, hoppade högt och sköt sönder allt som stod i vägen. Det var tur att jag nämnde serietidningshjälten här ovan för nu har jag äntligen kommit på ett alias till Micki. Det är ju han som ÄR Lucky Luke. Mannen som skjuter snabbare än sin egen skugga blandar och ger men potentialen han har går det inte rikigt att komma ifrån. 

Båven, som sin vana trogen tar det lugnt de första tio minuterna av matcherna, är en analytisk herre. Han spanar då in motståndarnas styrkor och svagheter och sitter på bänken och mumlar för sig själv på västgötska. Väl inne på plan tar han hand om dirigentpinnen som värsta Esa Pekka Salonen och lägger in stöten där han tycker att det behövs. Ligger tillsammans med Kubanen (ja, inte ligger på det sättet vad jag vet) bakom mycket av spelet.

Om han hade fått äran att beskåda den, hade nog Pizzabagarn från Märsta uttryckt stor uppskattning och vördnad över Svarte-Petters underjamare i första. Den satt precis där den skulle sitta - precis över huvudet och precis under ribban. En vass kandidat till årets mål om jag får säga mitt. Och det får jag ju, då juryn är en ren diktatur.

Ledning med tre i paus som sedan direkt blev fem. Därefter pendlade det lite mellan tre och sex bollar under andra halvlekens gång, men det blev aldrig riktigt spännande. Slutsiffror 28-23 och en stabil seger som vi nu kan lägga till handlingarna. Det blev en bra julfest om vi säger så.

Knorrarna fördelas enligt följande:

@@@@@
Snickarn

@@@@
O.D

@@@ 
Båven

@@
Lucky Luke

@
Svarte-Petter   

Orsa är segerviss inför matchen