Att målvakter är ett särskilt släkte är sen gammalt. Särskilt släkte kan också, om man vill, bytas ut mot helt galna. Under senaste matchen stod Snickarn som vanligt mellan stolparna med sedvanlig kaninpuls och var mer laddad än ett östeuropeiskt kärnkraftverk. Viljan att rädda bollar och vinna matcher var betydligt större och viktigare än lite smärta. Ett skott som tog olyckligt på Snickarns hand, skakades snabbt bort och han fortsatte med sina Gordon Stewart-räddningar som om inget hade hänt.
Dessvärre var skadan lite värre än först befarat vilket började visa sig direkt efter matchen. Lite värre är en underdrift. En röntgenplåt senare visade på att ett ben i armen faktiskt var av. Snickarn spelar inget mer den här säsongen, men har redan lovat att köra minst fem säsonger till.
Igår blev vår redan stora trupp ännu större och vi kan faktiskt presentera ett fantastiskt nyförvärv av hög, hög klass. Vem det är?
Det får ni reda på om ni kommer och tittar på söndag. Men om jag vore kantspelare i motståndarlaget skulle ta mig en allvarlig funderare innan jag tar det där läget.
90% luft brukar man intala sig själv om man med golfklubban står inför ett slag i tät tallskogsliknande omgivning. Här kan jag säga att det inte blir några 90% luft till övers. Max 9.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar