Knorrtumme tycker till

Se det som en engångsföreteelse. Här kommer första och sista avsnittet i Knorrtumme tycker till.

Surfar runt på diverese handbollssajter och upptäcker att det är mycket åsikter där ute. Det finns en stor portion missunnsamhet mot andra lag. Man tror och tippar (eller önskar) att just det laget kommer tappa, åka ur eller gå i konkurs. Att tippa sig själv i toppen av serien är lite som att svära i kyrkan och får som konsekvens att alla andra hoppas att man ska misslyckas. Den svenska avundsjukan från sin sämsta sida. Att ha en högt satt målsättning är likställigt med att vara kaxig och att sticka ut. Men hellre att ha lite av den varan än att ha målsättningen att vara nöjd över att undvika kval neråt, eller eventuellt, kanske, förhoppningsvis få kvala uppåt för att sen var nöjd över att hamna i ett ingemansland i serien. Ett sånt lag bryr sig varken publik, sponsorer eller i slutändan inte ens spelarna så särskilt mycket om.

Minns Polisen/Söder när de kickade igång satsade hårt. Spelarna fick disponera bilar (alla utom Slangen) och där det på bilarnas långsida fanns en upptryckt slogan: "Vi vågar vinna".

Gissa om det var någon i landet lagom som hoppades att de skulle vinna.
Nu gick det ju som det gjorde med den satsningen och laget finns inte mer. Det håller i ett par år och sen är pengarna slut. Tack och adjö, kanske konkurs på det efter att en gammal ordförande varit tvungen att gå in med egna pengar för att täcka upp för något stackars nyförvärv som inte fått sin högst mediokra men ack så livsviktiga lön på ett kvartal eller så.

Spelarna sprids för vinden till var sin Stockholmsklubb (eftersom klubbar i 08-området i regel bara har råd att ge en, högst två, spelare lön) och hipsvips står vi med 7-8 lag i div 1 norra, där sällan något lag blir tillräckligt bra för att gå upp och etablera sig i allsvenskan. Lag i allsvenskan ser man generellt jävligt misstänksamt på. Djurgården, de har ju för fan inga ungdomslag, så kan man inte hålla på. Hoppas de åker ur. Rimbo, vilket inavel det måste vara där. Bränn ner skiten! Skicka bröderna Tollbring med enkel biljett till en trailer park i Alabama. Och så vidare tills belackarna får vatten på sin kvarn och står där nöjda då lagen slutligen misslyckas. "Vad var det jag sa?

Hammarby. Hade alla förutsättningar men lyckades på något sätt sjabbla bort det. Ett bra lag, känd tränare, publik på läktaren och ett varumärke i nästan samma klass Ikea och Apoteket. Ett synnerligen attraktivt sponsorobjekt kan tyckas. Trots det har de ständigt  brottats med ekonomiska bekymmer. Hur är det möjligt? Vilar det en förbannelse över de ekonomiansvariga där, eller ligger det något annat bakom kanske? Och det är ju inga små underskott man jobbar med heller.

Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen när de diskuterar budgeten där. Hur låter det? Heter de Berra och Roffe? Visst håller de alltid till på Gröne Jägaren när de diskuterar pengar? Kanske fem-sex starköl på det det. Positiva vibbar. Hur mycket drar vi in på sponsorer? Ska vi säga tio millar? Och så lite publik på det. Vad tror vi, minst 1500 per match va? Ojoj, det blir dollares det, Roffe! Och så säljer vi matchtröjor. Skitbra idé Berra! Det måste vi kunna dra in storkovan på. 300 spänn per tröja va? Jag drar till Phuket och köper in bomull billigt. Det blir tre millar till rätt in på kontot. Eller kontot, det behöver vi väl inte banka in. Hehe! Det där nyförvävet ville ju ha 10 laxar svart i månaden, nu har vi ju "bokföringen" klar där. Perfekt! Budgeten är kirrad. Skatter? Det löser vi sen. Vi är hemma! 

Man behöver inte klyva atomer på sin fritid för förstå att det behövs ordentliga resurser för att kunna var uthållig i sin satsning. Det behövs sponsorer för att dra in pengar, det behövs bra matcharrangemang för att få dit publiken och självklart måste du ha en bra tränare och ett slagkraftigt lag. Idag är det allt som oftast ledare som jobbar ideellt med kanske lite för dåliga kunskaper om debit och kredit som är de mest aktiva och beslutsfattare i föreningarna. Det spelar inte någon roll hur handbollskunnig du är eller hur mycket du brinner för sporten - du måste även kunna hantera andra saker som kanske inte är lika roliga, men tyvärr nödvändiga. Att driva en förening som vill ta steget upp från medelmåttornas land (div 1 norra) är ett hårt jobb som kräver många involverade och som inte är lätt. Det ska det inte vara heller. Men de flesta verkar föredra att lägga sig ner och dö och skyller på Stockholms stad över för få tilldelade halltider, i stället för att göra något åt saken själv.

Läser på Treijner & Söderbergs eminenta skapelse en intervju som de tidigare i höstas gjorde med tränaren i Silwing. Några uttalanden där som är ganska signifikanta och säger det mesta. Hoppas det är ok att jag snor några citat.
När det gäller tider så är ju Stockholm ett u-land när det gäller hallar. A-laget får träna 2 gånger i veckan med start kl 20.30 till 22.00. Då förstår du hur svårt det är att bedriva någon form av elittänk.

Eller: All idrott i Stockholm är på väg att i princip dö ut. Vi har politiker som är totalt ointresserade vad ungdomar gör på fritiden, det viktigaste är att bygga bostäder.

Om vad som behöver förbättras: Det blir ju ett lite tråkigt svar, i princip allt. Men får man inomhusträning 2 gånger i veckan är det svårt att lägga ned tid på att bara stå och nöta grundspel på en sida t.ex. Vi tar det lite pö om pö och litar på att de etablerade har en lösning på de problem som uppkommer.

Om hur han ser på årets upplaga av laget: Årets upplaga av Silwing är att det är ett väldigt bra lag med mycket erfarenhet. Trots dåliga träningstider så är vi nog rätt bra tränade också.

Det här är uttalanden som gör mig beklämd. Visst, det är inte så bra ställt med förutsättningar av halltider i Stockholm. Det är sen gammalt. Men här har vi en tränare som helt gett upp. Inga som helst positiva tongångar, inte ett enda ljus i tunneln. Bara negativt och likt alibi-spelare kan föreningen och han själv inte göra någonting åt situationen. Lättare då att skylla på bristen på förutsättningar och yttre omständigheter än att försöka ta tag i situationen själv.

Om du hade, låt oss säga, fyra bra träningstider i veckan - hade ni haft ett "elittänk" då?  Har ni verkligen ekonomin att göra en attack mot allsvenskan, eller är det bara tomma ord och egentligen bara en ursäkt för att INTE göra en satsning? Jag tror ni i slutändan är ganska nöjda som det är med att vara ett mittenlag i ettan. Och inget fel med det. Men stå för det i så fall.
Det finns givetvis undantag. Tyresö är ett. Med Brejding i organisationen kan man gå långt. Ingen är så kunnig och brinner för handboll så mycket som han. Hoppas att han får hjälp av andra också och inte behöver dra hela lasset själv. En så bra plantskola förtjänar inte att tappa bort generation efter generation som man gjort de senaste tjugo åren.

Själva då? Vi är en ung förening som började som ett kompisgäng i fyran. Tre år senare stod vi helt plötsligt lite för gamla och lite för otränade i division 1. Trots det gjorde vi inte bort oss och slutade som ett mittenlag förra året. I år har vi ambitionen att bli bland de tre bästa. Det kanske inte blir så men jag kan garantera att fallet inte kommer bli så stort om vår målsättning inte infrias. Då blir vi det nästa år i stället eftersom vi har för avsikt att satsa ännu hårdare då.

Vi kommer jobba långsiktigt för att bli ett etablerat lag där drömmen om spel i en högre division är högst realistisk med tanke på de förutsättningar vi har. Vi har en bra organisation med personer som både kan handboll och multiplikationstabellen. Vidare försöker vi skynda långsamt med förhoppning att kunna möjligöra än bättre förutsättningar för spelare och tränare längre fram. Sinnebilden av oss som gäng dekisar som lirar handboll lite på skoj i karriärens slutskede kan idag inte vara mer felaktig.

Vi tycker att vi själva är rätt bra och skäms inte för att säga det heller.